torsdag 26 januari 2012

Tjejweekend i shoppingparadiset

Hej!
På lördag kl 05.00 sätter jag mig i bilen med mamma, Maria och hennes mamma Lotta och åker mot Ullared. Ska bli så skönt att få byta miljö om så bara för en natt. Lilltjejen har varit hemma med mig i 8 veckor nu och det tar på psyket att aldrig få en lugn stund för hon pratar oavbrutet. Jag sover dessutom riktigt illa från 24.00-03.30 ungefär och sedan somnar jag inte om förrän vid 07.00 och sen dröjer det inte många timmar förrän Lilltjejen väcker mig. Inte för att jag tror att jag kommer sova så mycket bättre i Ullared, gillar egentligen inte att sova borta hemmakär som jag är.
...
Det jag ser fram emot mest är självklart shoppingen. Tyvärr är ekonomin begränsad eftersom jag egentligen har köpstopp sedan årsskiftet, eller åtminstone försöker minska den onödiga konsumtionen. Och med tanke på att januari månads räkningar inte var att leka med så badar jag inte i pengar men jag har varit duktig och sparat mina julklappspengar så några tusenlappar ska jag allt kunna bränna med gott samvete. Det ska bli så kul! Har en lång lista med mig och det som står högst på listan är ramar i överflöd till alla bröllopsbilder och min planerade tavelvägg.
...
En annan bra sak med att komma bort i några dagar är att få något annat att tänka på fram till att Vings vinnare avslöjas senast 31 januari. Som ni ser nedan så fick jag ihop ett reportage tillslut, det flöt på ganska bra när jag väl fick sitta själv och skriva. Inget masterpiece direkt men under omständigehterna är jag nöjd. Nu är det bara att hålla tummarna för en resa skulle verkligen sitta helt underbart just nu. Jag är blekare än snön som faller utanför fönstret och jag är i desperat behov av värme då inomhustemperaturen knappt har hållt sig över 18 grader här hemma i vinter.
...
Nu ropar Lilltjejen, dags för filmbyte!=)
Kramar

onsdag 25 januari 2012

Cypern - en kärleksförklaring

Fru W tar med maken, dottern på 2 år och halva tjocka släkten på en familjär bröllopsresa till Cypern i jakt på den äkta semestern med förhoppning om en gnutta romantik på kärlekens ö.

Foto: Madeleine W - House of W

Bakgrund: Sommarlov! Ja trots att jag närmar mig 30 år är det så det heter enligt mig. För visst är ordet "sommarlov" fyllt med minnen och förväntningar? Sol, varma grillkvällar, pocketmarathon i hängmattan, kliande myggbett etc. Ordet "semester" däremot förknippar jag mer med husrenoveringar och gräsklippning. Kanske har man blivit lite bitter efter alla års slit på jobbet som sedan mynnar ut i 4 veckors semester fyllda  med 98% molnighet och man återvänder till jobbet lika blek som innan. Trots storslagna planer om en enkel och okomplicerad semester i sydligaste Skåne sommaren 2011 blir verkligheten en annan. Regn och åter regn och det som skulle bli en underbar vecka med familjen slutar med kaos i en fuktskadad skånelänga där alla går varandra på nerverna. Jag är på gränsen till att slänga in handduken och ta ut framtida semesterveckor i december för att slippa besvikelsen när räddningen anländer. Räddningen är en bröllopspresent i form av en vecka på Cypern vilket ska komma och gå under beteckningen ”Bröllopsresan”. Äntligen, nu kan mitt riktiga sommarlov börja! I resan ingår även sällskapet i form av ett urval familjemedlemmar och andra släktingar. Sammanlagt är vi ett gäng på 10 personer i åldrarna 2-50 år som ska "hänga" nästintill dygnet runt i en vecka. Jättekul tycker jag, rena döden tycker andra. Varför i hela friden tar man med släkten på bröllopsresa undrar ni kanske? Tja, för att titta varandra djupt in i ögonen under en hel vecka kanske skulle bli ganska tråkigt i längden? Nu får hela familjen en rolig vecka med trevligt sällskap så att alla blir nöjda och glada, inklusive brudparet. Så nedan följer en kärleksförklaring. Till Cypern. Inte till maken (sorry älskling).
...
Efter en relativt snabb flygtur med en uttråkad dotter och en minst lika rastlös mamma påbörjar vi inflygningen över ön. Jag hade sett det framför mig hur tagen jag skulle bli av synen som utspelas nedanför oss med det turkosa havet, de vita stränderna och maffiga klipporna. Det jag inte hade tagit med i beräkningen var att vi landar sent på kvällen när det är kolsvart ute men synen som möter mig i form av de stora vågorna långt där nere och en ö upplyst av tusentals lampor är inte så tokig den heller. Efter en liten stund är det äntligen dags för den efterlängtade dunsen när vi landar på Larnacas flygplats. Att sedan ta de där första stegen ut från flygplanet och möta den välbekanta väggen av värme , trots den sena timmen, och nya dofter är det ultimata välkomnandet för semestertörstande svenskar. Sen går allt i ett rasande tempo med passkontroll, bagageutlämning och uppletande av rätt buss och innan jag vet ordet av det sitter jag på en fullpackad buss påväg till hotellet Sunwing Resort & Spa Sandy Bay utanför Ayia Napa. Trots att klockan är efter midnatt så känner jag mig upprymd och full av energi,samtidigt som ett lugn infinner sig, äntligen är vi framme!
Larnaca är Cyperns största stad och ligger på den syndöstra sidan av ön i närheten av de stora turistorterna Ayia Napa och Fig tree bay. Ayia Napa är mest (ö)känt för sitt vilda nattliv och som tillhåll för partysugna ungdomar vilket också var den bilden jag hade av staden. Dock vill jag påpeka att staden har så mycket mer att erbjuda än häftiga barer och partylivet var faktiskt inte något som vi märkte av överhuvudtaget.  
Foto: Madeleine W - House of W
Om man bortser från att Ayia Napa förknippas med just party i mångas ögon så har alltid Cypern symboliserat det lite lyxigare Grekland för mig. Lite dyrare, men en miljö och ett azurblått hav to die for och som är värt varenda extra krona. Havet är bland det vackraste och klaraste jag någonsin upplevt och då tillhör jag ändå den lyckliga skaran som dykt på Stora Barriärrevet. Även de tillhörande stränderna håller hög klass och tack vare att de är så långgrunda  och att vattnet håller en perfekt badtemperatur så är det perfekt för småbarnsfamiljer. Den strand där vi spenderade mest tid är Cyperns kanske mest kända strand, Nissi Beach, som ligger strax utanför Ayia Napa.
Foto: Madeleine W - House of W
Vi kommer snabbt in i semesterrutinerna och dagarna rullar på i ett avslappnad tempo. Vi sover tills vi vaknar, njuter av en gudomlig frukostbuffé (grekisk yoghurt med valnötter, mums!), sätter på oss badkläder och dränker in oss i solkräm och packar vagnen full med barn, krokodiler och armringar och drar oss ner till poolområdet. Redan första dagen hittar vi vårt ställe i utkanten av området där alla får plats (och Gud nåde den som tar min solstol!) och där stannar vi till sena eftermiddagen och låter solandet, badandet och deckarläsning i skuggan avlösa varandra. Det enda som får oss att lämna vår oas är när vi turas om att släpa oss iväg till Minimarketen för uppbunkring av vatten, glass, dricka och frukt i mängder. Efter den obligatoriska vilopausen på eftermiddagen är det Happy Hour i baren som gäller följt av en gudomlig middag, antingen på hotellet eller någonstans i närheten.
...
Om man, mot förmodan, tröttnar på hotellets mat, trots det varierande utbudet, så behöver man inte gå långt för att hitta mysiga restauranger. Hela vägen in till Ayia Napa är full av restauranger för alla smaker. Tvärs över gatan från hotellet ligger en restaurang som blev vår favorit. Restaurangen ger en känsla av det genuina Grekland samtidigt som det är himmelriket för alla barn med hoppborg, karusell och ett lekland. Har får vi vuxna en chans att njuta av den underbart goda maten medan barnen underhåller sig själva en stund. Något som imponerar på mig är Cyprioternas vänlighet och hur service minded de är, något som man inte är alltför bortskämd med hemma.
...
När matkoman sedan börjar sätta in rör vi oss antingen vidare mot stora scenen för att roas av dagens uppträdanden eller sätter på oss promenadskorna för lite turistshopping i butikerna längs vägen in till Ayia Napa. Mer komplicerat än så blir det inte under vår vecka på Cypern. Varför krångla till det när man för en gångs skull har chans att göra något enkelt.
Foto: Madeleine W - House of W
Gång på gång slår det mig hur underbart det här är. För första gången på mycket länge lyckas jag stanna upp och för en gångs skull leva i nuet. Att hela hotellet vimlar av folk och skrikande ungar berör mig inte, vilket skulle ha retat gallfeber på mig hemma. Istället så fascineras jag över att alla andra föräldrar, precis som vi, går runt med ett harmoniskt, på gränsen till fånigt, leende på läpparna (jag betvivlar starkt att de ser ut så hemma). Med andra ord finner jag någon form av sällsynt inre harmoni som absolut ingen kan ta ifrån mig just då. Detta är den absoluta lyxen för en annars väldigt stressad småbarnsmamma vars liv i vanliga fall kretsar så långt ifrån lyx man kan komma. En vecka på Cypern ger en smak av just det enkla och okomplicerade livet som en semester bör handla om oavsett om man är hemma eller utomlands. Att kunna stanna upp och få tid att njuta och ha roligt med sin familj och nära och kära är ovärderligt.
Foto: Madeleine W - House of W
Det som jag tycker är så skönt med Sunwing Resort är att man inte behöver lämna hotellet för att sysselsätta sig. Här finns allt för både liten och stor – minidiscon, uppträdanden, spa, tennis, volleyboll, gym, minigolf och Miniland med Lollo och Bernie och vill man byta miljö så är det bara att sätta på sig ett bekväma skor och promenera in till Ayia Napa vilket tar ungefär en halvtimme i normalt tempo. Där finns det fullt av restauranger, barer, shopping  och till och med en nöjespark så alla oavsett ålder och intressen kan hitta något som passar. Och vill man vidga sina vyer ytterligare kan man följa med på någon av Vings utflykter. Om man har tid och lust och vill slippa turismen kan man hyra en bil och upptäcka det genuina Cypern på egen hand med mysiga bergsbyar och vinodlingar.
Foto: Madeleine W - House of W
Och så var det ju det här med romantiken. Jodå, de levererar, både maken och ön. Romantik tycker man ju hör till när det rör sig om en bröllopsresa och att ta med halva släkten kanske inte direkt förknippas med en romantisk resa. Och visst kan romantiken spira på denna underbara ö. När man tar en strandpromenad på kvällen när stranden är tom och solen går ner i det turkosa havet är det svårt att inte känna den romantiska stämningen. Samma sak när man äter en god middag på någon mysig taverna på tu man hand med levande musik i bakgrunden så känns det nästan som att man befinner sig i någon sliskig romantisk komedi. Och för vår del räcker det så, även fast alternativen för par på bröllopsresa på Cypern är oändliga. Det vi ville uppnå med med här resan var lugn och ro och tid för familjen och med så få måsten som möjligt. Inga mobiler. Ingen Facebook. Inga snabbmakaroner. Ingen dammsugare. Och framförallt – inget vardagstjaffs. Det är romantik för mig.
Foto: Madeleine W - House of W
Jag lämnar Cypern, mätt och belåten i både mage, hjärta och sinne. När planet lyfter från Larnacas flygplats får jag äntligen se mitt vackra Cypern i dagsljus. Och synen tar andan ur mig. Vattnet, naturen, stränderna. Det är bara en tidsfråga tills jag återvänder till kärlekens ö. På återseende!

tisdag 24 januari 2012

Final i Vings bloggtävling = skrivkramp deluxe

Jaha så var det äntligen dags för final i Vings bloggtävling som går ut på att skriva ett litet resereportage. Jag kan säga så här mycket att tajmingen kunde inte varit sämre. Sjukdomarna avlöser varandra och här hemma brottas jag dagligen med en liten tjej som dagisvägrar sedan två veckor tillbaka. Att jag dessutom har en miljon andra saker att fixa med underlättar inte heller. Om cirkus 24 timmar ska reportaget vara färdigt och inlämnat. Motivation - noll. Inspiration - noll. Material - noll. Tid - noll. Stress 100%. Aldrig har min lilla hjärna varit så tom på idéer. Jag är egentligen en sådan människa som jobbar grymt bra under stresss. Men det finns ett undantag - det är att skriva texter. Tro nu inte att jag skjutit på det hela till sista minuten för det har jag inte. Jag har skrivit. Och raderat. Och skrivit lite igen. Orden fastnar liksom halvvägs. Och tävlingsmänniskan i mig riktigt skriker nu när det böjar gå upp för mig att jag kommer få ordbajsa ihop en text i sista minuten. Jag gillar inte att göra något halvdant, något som jag inte är stolt över. Men thats life. Jag gör mitt bästa med de verktyg och det material som jag har just nu. Det är bara att sitta uppe inatt och skriva tills jag stupar. Och så var det ju det här med bilderna. Men det löser sig. Det gör det alltid! Wish me luck!

Kramar

tisdag 17 januari 2012

Julen hos familjen W

Hej på er!
Har så mycket för mig just nu så bloggen glöms bort, hela huvudet fullkomligt exploderar av idéer och energi  och just nu är det storrensning av garderober som gäller.
Här kommer en bildkavalkad från vår jul och vårt nyår, bätre sent än aldrig. Under varje bild har jag skrivit en kort liten summering. Enjoy!

Julen började strax innan första advent med att sätta egen pepparkaksdeg. Provade ett nytt recept i år som gav pepparkakorna en mer syrlig smak. Hela december handlade mycket om att stå i köket och baka.

Vårt godisbord, dock utan godis när bilden togs. Jag älskar skenet av ljusslingan som speglar sig i fattigmanssilvret. Min vackraste plats!

Några detaljbilder från vardagsrummet. Årets motto; Man kan inte få för många minigranar!

Det blev många pysselkvällar hemma hos mamma i december. Har återupptäckt hur roligt det är att pyssla. Mer sånt nästa år och inte bara vid jul! Vi hade även en godiskväll då vi gjorde några av familjens favoriter - Rocky Road, Pepparkakskola och Noblessekakor.
En liten del av mina alster. Klassiska smällkarameller i klassiskt vitt med en liten vintage känsla. Hade nästan glömt bort hur man gorde dessa sötingar men när jag väl kom på det så gick det undan. Annat pyssel jag ägnade tid åt var personliga tags till alla miljoner paket och några tavlor. Lilltjejen var också med och gjorde egna tavlor och tändsticksaskar.

Jag vet inte hur många timmar vid spisen det blev, att koka kola är tidskrävande. Totalt blev de ca 8 satser med kola, ingen idé att snåla när man vet att de kommer gå åt direkt. Smörkola, Lakritskola, Chokladkola och Pepparkakskola. Mums!
En julig variant av mina tavlor som jag brukar tillverka. Blev mycket nöjd med slutresultatet så den står fortfarande framme i väntan på att jag ska göra en ny som fungerar året runt.

Fler detaljbilder från vårt julpyntade vardagsrum.

Fler bilder på min tavla och min hylla som ändrar utseende efter säsong, och flera gånger per säsong också för den delen. Saker som små barnfingrar inte ska röra har en tendens att hamna här.
Vår julgran anno 2011. Dock mycket finare i verkligheten och riktigt enorm. Nästan lika bred som den var hög. Detta var första året som vi själva var ute och högg gran. Gravidflåsig, årets första snöslask från himlen och sjukligt kräsen gjorde att vi var ute väldigt länge innan vi hittade rätt. Jag frågade maken lite försiktigt om det möjligtvis ingick en herrgård eller åtminstone en sekelskiftesvåning med 4m takhöjd. Det gjorde det inte. Men finns det hjärterum... så efter lite ommöblering så bestod hela vårt vardagsrum av en jättegran. Men ändå fick jag inte plats med allt mitt antika julpynt. Konstigt. Kanske ett tecken på att min samling är onödigt stor?
Vår hippa tomte och Lilltjejen i sin supersöta Odd Molly liknande skapelse från Kappahl. Bilden är inte tagen av mig därav användningen av blixten (typ dödsstraff för det!)

En nyårsfin liten tjej som är riktigt trött på sin fotograferande mamma. Och mer bilder lär det bli då jag påbörjat ännu en fotograferingskort som ska hjälpa mig att ta bra bilder manuellt. Dessutom är det ett av mina nyårslöften att jag ska bli en ännu bättre fotograf. Så det är öva, öva, öva som gäller, jag har en lååång väg att gå.

Nyårsaftonen spenderades med maken och Lilltjejen. Lugn och skönt, trerätters middag, lite raketer, fina kläder och Pommac i glaset. Vi fick välja en rätt var, jag valde förrätt - Toast skagen såklart (älskart). Maken valde köttbiten till varmrätt och Lilltjejen valde marrängswisch (stavning?). Riktigt skönt att slippa konstiga desserter som alltid bli mitt jobb, nog för att jag tycker att det är kul men efter alla timmar i köket innan jul var det skönt att få vila lite.

måndag 9 januari 2012

Julens rester

Hej!
Är det bara jag som hela tiden går runt och tror att det typ är mars redan nu? Jag blir ruggigt besviken varje gång jag kollar vilket datum det är. Mina vårfeelings börjar komma krypande alldeles för tidigt. Jag vill ha ljust, krispiga tulpaner, pelargoner, sopade gator och värmande solstrålar! Jag längtar till och med efter att dra på mig mina gummistövlar och ge mig ut och plocka påskris. Tyvärr blir jag ständigt påmind om att julen inte ens är förbi om man räknar tjugondagknut som julens grand finale.
...
Här hemma däremot är julen ute sen någon vecka tillbaka. Lika roligt som det är att ta fram julsakerna, lika tråkigt är det att ta bort dem. Julsakerna efterlämnar en känsla av tomhet och jag undrar var alla mina vanliga saker har tagit vägen? Fönsterbrädorna gapar tomma i väntan på vårens pelargoner. Dock ska det erkännas att tiden från julafton fram till nu har varit kaosartad här hemma. Ouppackade julklappar överallt, tvättkorgen full med tvätt, dammtussar stora som kattungar i varje hörn och jag har nästan fått en liten panikartad känsla varje gång jag kommer hem till röran. Därför har jag ägnat hela helgen åt (förutom de timmar som ägnades åt Tour de ski) att få ordning på kaoset och jag håller fortfarande på. Och jag nöjer mig inte med den vanliga städningen utan nu ska det göras om här hemma. Just nu är det den bortglömda övervåningen som får sig en omgång, så skönt med lite förändring! Och ju mer jag håller på och fixar desto mer inser jag att det finns mer kvar av julen här hemma än jag trodde. Några bortglömda tomtar här och var, julgardinerna är kvar i vardagsrummet (beror mest på att jag glömt vart jag lagt de vanliga gardinerna), en hel gran kvar i Lilltjejens rum som inte har ett enda barr kvar (de ligger på golvet) men som jag inte har mage att slänga ut då hon vaktar den med sitt liv, hela skafferiet är fullt med julgodis som jag inte kan låta bli att äta trots att jag äcklas något enormt. Men som sagt, jag har ju fram till fredag på mig att få ut skiten. Ska även hinna med att redigera lite bilder idag. Så det är bästa att sätta fart!

Kramar

torsdag 5 januari 2012

Ett litet livstecken

God fortsättning!
Efter ett långt uppehåll är det äntligen dags att sätta igång med bloggen igen. Anledningen till min frånvaro är helt enkelt att jag driver en ganska så stor julblogg som upptar all min tid okt-dec. Men nu är den stängd för säsongen och jag är redo för ännu ett bloggår med House of W. Det händer en hel del i mitt liv just nu och framförallt händer det massor i mitt huvud som jag hoppas kunna dela med mig av i bloggen. Jag hoppas även på att kunna bidra med många härliga bilder detta år. Så nu kör vi igen! På återseende!

Kramar